Rehabträning, semester och ett tråkigt besked

Käre maken blev ju knäprotesopererad i slutet av januari. Allt gick bra och han var flitig som en liten myra med rehabträningen trots att det kändes drygt. Med rehabövningar i mobilen, lite hjälp på flygplatserna och en knivsudd jävlaranamma kunde vår sedan tidigare bokade resa till vår lägenhet i Torrevieja bli av bara 2 månader efter operationen. Så härligt att få komma iväg, det hade varit mycket soffhäng hemma den senaste tiden ;-) På tal om hjälp på flygplatserna så reste vi som en i rullstol och en döv (!). (se bild nedan) Det blev ett äventyr i sig själv och vi såg lite andra ställen av både Kastrup och Alicante flygplats. Som vi njöt av vår resa även om den var helt annorlunda mot tidigare resor. Det handlade mest om rehabträning och lätta promenader i det härliga klimatet men det blev faktiskt även en golfrunda. Jodå, i lugn och ro och med hjälp av golfbil och trevligt sällskap genomfördes 18 hål på fina Lo Romero som om nästan inget hänt. Efteråt var maken dock en slagen hjälte men efter lite smärtstillande och en powernap var han med i matchen igen. Rehaben har gått väldigt bra, tror inte någon som känner honom hade väntat sig något annat ;-) Sedan augusti jobbar han 100% och i söndags spelade han en 18-hålsrunda utan golfbil och utan att vara helt slut efteråt! Imponerande 7 månader efter operationen!!

Jag har haft ett sår som inte velat läka i min panna ganska länge och till slut hade jag bokat en tid hos hudläkaren. Fick det tråkiga beskedet att det är hudcancer men att det till 95% var en godartad tumör. Det visade sig efter proverna att det var en aggressiv typ 3-tumör och att det kommer att bli en operation i höst på specialist-hudmottagningen i Lund. Med tanke på detta och min sjukdomshistoria blev jag extra kontrollerad och då hittades 2 små basaliom som nu är borttagna och skickade för analys. Det kommer tyvärr att bli en sjukdoms-höst för min del eftersom det även ska bli en fotoperation. Det är en av anledningarna till att vi nu ger oss iväg för att ladda batterierna i bästa klimatet. En annan anledning är att det är dags att vara lite mer ledig från jobbet och “träna på pensionärslivet”, tror dock inte vi behöver hårdträna ;-)

Avslutar som vanligt med några bilder.

En härlig semesterdag med lunch på stranden.

Invalido ;-) alla minns vi väl Sällskapsresan? Benny fick utmärkt hjälp både på Alicante flygplats och på Kastrup.

Lycklig som ett barn på julafton… tillbaka på golfbanan efter knäoperationen!

Inte min bästa dag … cancerbesked för andra gången :-( Tack och lov en “snäll” variant denna gången men det tog några dagar att skruva huvudet på plats…

Där stod vi som Stig-Helmer vid bagagebandet på Alicante flygplats… ingen väska men heller inte några skidor ;-) 3 dygn senare fick vi den transporterad till vår dörr i Torrevieja. Man undrar var den varit…

Jodå, vi var 1 döv och 1 med rullstol ute på vift ;-)

Eget boende utomlands? Aldrig i livet...

Nej, vi ska aldrig köpa ett eget boende utomlands. Tänk att alltid åka på semester till samma plats när det finns så många ställen vi vill se. Jodå, så resonerade vi innan vi köpte vårt lilla krypin i Torrevieja. Så låt oss backa tillbaka till vintern 2013-2014:

Jag är ju reumatiker och min kropp mår inte alls bra av de fuktiga skånska vintrarna. Vi hade under några vintrar semestrat i Thailand. Fullkomligt underbart och kroppen mår fantastiskt där men flygningen är lång så att åka till Thailand för kortare tid än 2 veckor kändes inte bra. Denna vinter hade vi problem med att vara lediga från jobb mer än 1 vecka i taget och hade därför inte planerat någon Thailandsresa, istället skulle vi åka på golfresa till Spanien under påskveckan. I januari var mina provsvar än en gång dåliga och läkarna rekommenderade nu ökade kortisoninjektioner, ändringar i medicinerna och sjukskrivning i väntan på en plats på någon rehabklinik söderut. Spanien rekommenderades på grund av klimatet men där var det också längst väntetid så jag sattes upp på väntelista. Jag ville inte acceptera sjukskrivning under väntetiden så jag jobbade på och vi kom iväg på vår golfresa. Döm om min förvåning när jag efter bara några dagar i Spanien mådde så bra att jag kunde minska lite på medicinerna. Hmm detta måste ju kollas upp. Det måste ju finnas en bra anledning till att det ligger en del reumatikersjukhus/rehabkliniker längs spanska kusten och hur är klimatet på vintern? “Räcker” värmen till för ömma leder? Efter lite sökande på nätet kom vi fram till att det stabilaste och mest lämpliga klimatet för mig var runt Torrevieja. Nya prover väntade när jag kom tillbaka till Sverige. Provsvaren var då så mycket bättre att planen med rehabklinik lades på is och har tack och lov stannat där!

Vi bestämde oss för att kolla lite på egen hand så flygbiljetter till Alicante och några hotellnätter i Torrevieja bokades. Det var nu mitt i juli månad och väldigt varmt. Vi njöt av värmen och hade kontakt med en mäklare för att under några timmar titta på några lägenheter och se vad vi kunde få för vår budget. Mäklaren var väldigt trevlig och berättade mycket om bland annat klimatet, goda matställen och gav oss lite utflyktstips. Lägenheterna var fina men tyvärr inget för oss, antingen var läget eller priset fel och vi började tvivla på att detta var något för oss. Kanske vore det bättre att hyra boende?

Väl hemma i Sverige bestämde vi oss för att ge Torrevieja ännu en chans att visa upp sig. Denna gång över nyår 2014/2015. Nu hyrde vi en lägenhet och hade kontakt med en annan mäklarfirma för några lägenhetsvisningar. Den mäklaren vi träffade nu var inte alls så trevlig som den vi tidigare hade träffat och hon ville väldigt gärna sälja på oss helt andra boenden än de vi hade önskat. Priserna skulle snart gå upp och det var bråttom enligt henne. Detta var en mäklare som representerade en av de större svenska mäklarfirmorna men intrycket var väldigt oseriöst så vi sa nej tack till henne och istället njöt vi av det härliga klimatet i Torrevieja. Det var de första dagarna i januari och vi spelade golf i strålande sol och jag mådde väldigt bra! Tänk att ha det här klimatet på så lagom flygtid hemifrån och dessutom slippa problemen med tidsomställning. Kanske är det inte så dumt ändå?!

På fredagen var det så dags för ett besök på marknaden och där sprang vi på vänner hemifrån som i sin tur var på besök hos vänner som nyligen köpt ett boende. Vi fick då tips om en seriös mäklare som de anlitat. Det tog vi tacksamt emot men avvaktade tills vi var tillbaka i Sverige innan vi kontaktade henne. Lite eftertänksamhet skadar inte ;-) Vi fick bra kontakt direkt med denna mäklare, dock fanns det just då inte något objekt som matchade våra önskemål så hon bad att få återkomma vilket hon också gjorde. Vi tackade nej till det första erbjudandet och började nästan tro att våra önskemål var orimliga när vårt lilla krypin dök upp på mailen. Vi föll direkt! Affären genomfördes väldigt smidigt tack vare god hjälp från mäklaren och vårt juridiska ombud. Vi kunde kliva in genom vår egen dörr i juli 2015 och har inte ångrat oss en enda gång. Det är snarare så att vi vill åka dit så ofta vi kan, tänk vad tillfälligheter kan göra! Torrevieja har nog något för alla under alla årstider: klimatet, stränderna, strandpromenaden, restaurangerna och närheten till alla fina golfbanor är bara delar av det hela. Det kommer att ta år för oss att upptäcka allt och vi ser fram emot att spendera mer och mer tid i det fantastiska klimat som egentligen är anledningen till att vi hittade till Torrevieja från början.

Strandpromenaden i Torrevieja

Vår terrass i citronträdets skugga

Litet rim när allt var klart!

Vattenjympa

Under vintermånaderna är måndag kl 17 lika med vattenjympadags för mig. Så har det varit i många år eftersom jag började med det när min behandling var klar. Alla ni som nu tänker: vattenjympa...så mesigt, ni borde testa först och sen säga vad ni tycker. Jag tror till och med min bror har blivit "omvänd";-)

Det har självklart passerat en hel del jympaledare under åren, vissa bra vissa mindre bra. Lisa som vi har nu är helt klart bäst och håller väldigt varierande och tuffa 45 minuter långa pass. Vattnet håller ca 33 grader så det är ljuvligt att kliva ner i bassängen vid denna årstiden. Det är helt klart veckans rörligaste timme när man har så skruttiga leder som jag har. Att miljön sen är vacker, bassäng-grannarna trevliga och skratten duggar tätt gör ju inte saken sämre! Det är en energiboost som rekommenderas!

Här i vackra Ramlösa går jag på vattenjympa!

Badskor är inget krav men mina fötter tycker det är skönt.

Golf...

Min 5-årsperiod av kontroller och undersökningar närmade sig sitt slut när vi nåddes av beskedet att en nära vän drabbats av hjärntumör... Helt overkligt och ändå så nära... Han var ju den person som näst efter familjen hade betytt mest både för mig och mina närmsta under min sjukdomstid. Plötsligt var jag patient och närstående på samma gång.

Vår kära son tog studenten en väldigt varm dag i början av juni och det var stor fest hemma i trädgården. Till vår stora glädje orkade vännen komma en stund och deltaga i firandet. Vad vi inte visste då var att det var sista gången han besökte oss, i fortsättningen var det vi som besökte honom och då tyvärr mest på sjukhuset. Under hans sista månader i livet blev jag friskförklarad och det kändes väldigt märkligt att berätta detta för honom men han blev väldigt glad mitt i allt elände. Han somnade in fridfullt men alldeles för ung.

Vår nu bortgångne vän hade varit vår resekompis och makens golfpolare under många år. Han hade bland annat "häckat" i vår soffa på söndagseftermiddagarna och kollat på golf eller fotboll och ofta svängt förbi på en kopp kaffe när andan föll på. Nu var såklart saknaden väldigt stor.

Min sjukdomstid och friskförklaring (och vännens bortgång) påverkade mig och familjen väldigt starkt och vi bestämde oss för att skapa oss ett så bra liv som möjligt med tanke på förutsättningarna. Under åren som följde bytte jag jobb, jag började spela golf och vi flyttade till ett mindre hus strax efter att sonen hade flyttat hemifrån. Käre maken började ju spela golf redan 1988 så jag hade en del att lära... Jag vill här passa på och tacka käre maken samt Stefan Kronvall & Keith Davies för ert tålamod med mig. Att börja spela golf när man är 45+, värkbruten och i allmänt risigt skick kräver en del.... Det är hur som helst väldigt roligt och då går allt lättare! Att det dessutom är friskvård där vi kan umgås gör inte saken sämre!

Vi reser ofta till Spanien för klimatet och för att spela golf. Nu har jag fått chansen att skriva mitt första golfreportage någonsin! Vem kunde tro det? Allra minst min mellanstadielärare Lars Birgersson ;-) Reportaget är publicerat i föreningen Mas Amigos tidning Amigos nr 1 - 2018.

Läs gärna mitt första golfreportage här