Rehabträning, semester och ett tråkigt besked

Käre maken blev ju knäprotesopererad i slutet av januari. Allt gick bra och han var flitig som en liten myra med rehabträningen trots att det kändes drygt. Med rehabövningar i mobilen, lite hjälp på flygplatserna och en knivsudd jävlaranamma kunde vår sedan tidigare bokade resa till vår lägenhet i Torrevieja bli av bara 2 månader efter operationen. Så härligt att få komma iväg, det hade varit mycket soffhäng hemma den senaste tiden ;-) På tal om hjälp på flygplatserna så reste vi som en i rullstol och en döv (!). (se bild nedan) Det blev ett äventyr i sig själv och vi såg lite andra ställen av både Kastrup och Alicante flygplats. Som vi njöt av vår resa även om den var helt annorlunda mot tidigare resor. Det handlade mest om rehabträning och lätta promenader i det härliga klimatet men det blev faktiskt även en golfrunda. Jodå, i lugn och ro och med hjälp av golfbil och trevligt sällskap genomfördes 18 hål på fina Lo Romero som om nästan inget hänt. Efteråt var maken dock en slagen hjälte men efter lite smärtstillande och en powernap var han med i matchen igen. Rehaben har gått väldigt bra, tror inte någon som känner honom hade väntat sig något annat ;-) Sedan augusti jobbar han 100% och i söndags spelade han en 18-hålsrunda utan golfbil och utan att vara helt slut efteråt! Imponerande 7 månader efter operationen!!

Jag har haft ett sår som inte velat läka i min panna ganska länge och till slut hade jag bokat en tid hos hudläkaren. Fick det tråkiga beskedet att det är hudcancer men att det till 95% var en godartad tumör. Det visade sig efter proverna att det var en aggressiv typ 3-tumör och att det kommer att bli en operation i höst på specialist-hudmottagningen i Lund. Med tanke på detta och min sjukdomshistoria blev jag extra kontrollerad och då hittades 2 små basaliom som nu är borttagna och skickade för analys. Det kommer tyvärr att bli en sjukdoms-höst för min del eftersom det även ska bli en fotoperation. Det är en av anledningarna till att vi nu ger oss iväg för att ladda batterierna i bästa klimatet. En annan anledning är att det är dags att vara lite mer ledig från jobbet och “träna på pensionärslivet”, tror dock inte vi behöver hårdträna ;-)

Avslutar som vanligt med några bilder.

En härlig semesterdag med lunch på stranden.

Invalido ;-) alla minns vi väl Sällskapsresan? Benny fick utmärkt hjälp både på Alicante flygplats och på Kastrup.

Lycklig som ett barn på julafton… tillbaka på golfbanan efter knäoperationen!

Inte min bästa dag … cancerbesked för andra gången :-( Tack och lov en “snäll” variant denna gången men det tog några dagar att skruva huvudet på plats…

Där stod vi som Stig-Helmer vid bagagebandet på Alicante flygplats… ingen väska men heller inte några skidor ;-) 3 dygn senare fick vi den transporterad till vår dörr i Torrevieja. Man undrar var den varit…

Jodå, vi var 1 döv och 1 med rullstol ute på vift ;-)

Don Quijote, Pippi Långstrump och jag

Hur tänkte jag? Preteritum, perfekt, gerundium osv… , jag håller med min bänkgranne på spanskakursen som sa ”det måste ha hetat något annat när jag gick i skolan för det här känner jag inte igen”.

Ja, det var väl inte det smartaste beslutet jag har tagit när jag hösten 2017 bestämde mig för att försöka lära mig spanska och anmälde mig till en kurs. Dels var det som sagt längesedan jag gick i skolan så studietekniken är obefintlig och dels är min hörsel nu så dålig att jag behöver extra hjälpmedel till hörapparaterna (som jag bär sedan 2014 pga cellgiftsbehandlingen) för att hänga med på lektionerna. Men jag vill ju så gärna prata med våra grannar i Spanien och kunna göra mig förstådd på tex fredags-marknaden. Jag tror dessutom på viljans makt!


Känner mig än en gång lite som don Quijote när han fäktas mot väderkvarnarna men samtidigt håller jag med Pippi Långstrump när hon säger ”det har jag aldrig provat så det går säkert bra”. Jag har ju efter 6 terminer faktiskt lärt mig lite mer än ”una cerveza por favor” men det krävs tålamod, tålamod och tålamod… Jag som hade hyfsat lätt för språk under skolåren och sen dessutom lärt mig prata världsspråket danska (tack vare en lång anställning i ett danskt företag och därmed danska kollegor) har inte alls lätt för den spanska grammatiken. Men eftersom jag tydligen begåvats med en nedärvd envishet kämpar jag på ungefär som med mitt golfspelande. Det har nu gått 10 år sedan jag spelade min första golfrunda och jag tycker jag har kommit till en rimlig nivå och gör inte bort mig fullt så mycket längre. Starten på mitt golfäventyr var inte den bästa. Kroppen var värkbruten och kortisonstinn efter alla behandlingar. Händerna var så svullna att alla grepp på mina klubbor bytes till grova herrgrepp för att jag skulle kunna hålla i dem överhuvudtaget. Fotlederna var lindade så de knappt fick plats i skorna. Konditionen var så kass att jag fick vila en stund på bänken mellan hål 4 och 5 på vår 9-hålsslinga. Jag menar nu för tiden kan jag ju spela en 18-hålsrunda riktigt hyfsat så jag får nog ge spanskan och min dåliga hörsel några terminer och en stor portion tålamod till👍

Vi går igenom märkliga tider nu, sköt om er så gott det går och ha en riktigt trevlig Valborg🔥


Fin mölla på Torekovs Golfklubb. Ingen Don Quijote i sikte tack och lov ;-)

Fin mölla på Torekovs Golfklubb. Ingen Don Quijote i sikte tack och lov ;-)

Så här ser mina hörselhjälpmedel ut, de gör att jag hör det som sägs i rummet rakt in i mina hörapparater 🦻🏻🦻🏻.

Så här ser mina hörselhjälpmedel ut, de gör att jag hör det som sägs i rummet rakt in i mina hörapparater 🦻🏻🦻🏻.