När det pågår ett inbördeskrig i kroppen….
Jag är ju reumatiker sedan 2002. Reumatism är en autoimmun sjukdom. Enkelt beskrivit så pågår det ett inbördeskrig i kroppen. Emellanåt är det vapenvila men det blir tyvärr aldrig fred. Inflammationer och därmed trötthet är ett stort problem. En bra beskrivning på hur tröttheten känns är som att jämföra med ett uppladdningsbart batteri som efterhand inte laddas till fullo utan måste laddas oftare och oftare. Det innebär att när det “krigas” som värst räcker inte energin till en helt vanlig dag men jag har med tiden lärt mig att ibland “låna” energi från morgondagen men då ska det verkligen vara värt det. Ibland är det bättre att avstå och ta en stunds vila.
Den senaste tiden har inbördeskriget rasat för fullt. Vid provtagning visade det sig att sänkan var ovanligt hög och läkaren föreslog ändringar i medicinerna. Min fina “piller-cocktail” på 22 piller/dag gör inte längre sitt jobb så något måste ändras. Sjukskrivning föreslogs men då jag inte “klär i sjukskrivning” sattes 4 kortisonsprutor direkt (den kvällen var det inte mycket med mig…) och vi beslutade att jag ska testa Metotrexat i kombination med något av de biologiska läkemedlen. Metotrexat har jag testat för mååånga år sedan men då fungerade det inte. Något biologiskt har jag inte tidigare testat eftersom de ansågs tumörfrämjande från starten. Det har nu gått 19 år sedan jag hade tumörerna samtidigt som forskningen gått framåt så nu har onkologen i Lund gett klartecken till att prova biologiskt läkemedel.
För att få lov att starta med dessa nya mediciner krävs en godkänd lungröntgen samt en pneumokock-vaccination (mot lunginflammation). Inget problem i sig men då det även var dags för mig att bli Covid-vaccinerad och dessa två vaccin inte ska ges samtidigt blev det hela lite mer utdraget än normalt. Nu är dock lungröntgen genomförd och godkänd och första Covid-vaccinationen är på plats och snart är det dags för pneumokock-vaccinationen sen rullar det på hoppas jag.
Kristi Himmelfärdshelgen är för vår del förknippad med golfweekend sedan många år tillbaka. I år bar det av till Lilla Vik utanför Simrishamn. Vi var 8 personer och vi stannade i 3 nätter och spelade 3 golfrundor. Vi hade precis som tidigare år tur med vädret, dock spelade vi i dimma första dagen. Det är lite obehagligt eftersom man varken ser de framför sig eller de bakom sig. Dessutom var det första gången de flesta av oss spelade på denna banan. Jag tror dock att jag alltid ska spela i dimma framöver eftersom jag hade mitt bästa resultat den dagen ;-) Det kan också bero på att min kropp och madrassen inte var vänner och att orken tog mer och mer slut. Hursomhelst hade vi jättetrevligt och många skratt blev det! Mini-semester när den är som bäst, då är det verkligen värt att låna energi från de kommande dagarna!
Avslutar som vanligt med några bilder:
I januari i år genomgick jag en liten fotoperation för att minska smärtan i framfoten. Jag var länge tveksam till denna operation men resultatet har blivit mycket lyckat. Här ovan ser ni en röntgenbild av min fot före operationen. Saknar några leder från födseln och efter år av reumatism har tårna börjat flytta på sig.
Österlen är vackert! Bilden är tagen på Österlens GK/Lilla Vik under Kristi Himmelfärdshelgen.
Gullvivor i mängder. Bilden är tagen på Österlens GK/Lilla Vik
Vi hade en eclectic-tävling i gänget. Käre maken blev tvåa och jag knep tredjeplatsen. Så här fina priser fick vi👍
