Golf...

Min 5-årsperiod av kontroller och undersökningar närmade sig sitt slut när vi nåddes av beskedet att en nära vän drabbats av hjärntumör... Helt overkligt och ändå så nära... Han var ju den person som näst efter familjen hade betytt mest både för mig och mina närmsta under min sjukdomstid. Plötsligt var jag patient och närstående på samma gång.

Vår kära son tog studenten en väldigt varm dag i början av juni och det var stor fest hemma i trädgården. Till vår stora glädje orkade vännen komma en stund och deltaga i firandet. Vad vi inte visste då var att det var sista gången han besökte oss, i fortsättningen var det vi som besökte honom och då tyvärr mest på sjukhuset. Under hans sista månader i livet blev jag friskförklarad och det kändes väldigt märkligt att berätta detta för honom men han blev väldigt glad mitt i allt elände. Han somnade in fridfullt men alldeles för ung.

Vår nu bortgångne vän hade varit vår resekompis och makens golfpolare under många år. Han hade bland annat "häckat" i vår soffa på söndagseftermiddagarna och kollat på golf eller fotboll och ofta svängt förbi på en kopp kaffe när andan föll på. Nu var såklart saknaden väldigt stor.

Min sjukdomstid och friskförklaring (och vännens bortgång) påverkade mig och familjen väldigt starkt och vi bestämde oss för att skapa oss ett så bra liv som möjligt med tanke på förutsättningarna. Under åren som följde bytte jag jobb, jag började spela golf och vi flyttade till ett mindre hus strax efter att sonen hade flyttat hemifrån. Käre maken började ju spela golf redan 1988 så jag hade en del att lära... Jag vill här passa på och tacka käre maken samt Stefan Kronvall & Keith Davies för ert tålamod med mig. Att börja spela golf när man är 45+, värkbruten och i allmänt risigt skick kräver en del.... Det är hur som helst väldigt roligt och då går allt lättare! Att det dessutom är friskvård där vi kan umgås gör inte saken sämre!

Vi reser ofta till Spanien för klimatet och för att spela golf. Nu har jag fått chansen att skriva mitt första golfreportage någonsin! Vem kunde tro det? Allra minst min mellanstadielärare Lars Birgersson ;-) Reportaget är publicerat i föreningen Mas Amigos tidning Amigos nr 1 - 2018.

Läs gärna mitt första golfreportage här