Låt det bara bli en regnig måndag.....

Ja, så kunde jag tänka när jag mådde som sämst... låt det bara bli en helt vanlig regnig måndag och det är dags för skola/jobb och att vi tycker att helgen har gått för fort och gnäller över vädret och kanske funderar på vad vi ska ha till middag... Talesättet att "den friske har många önskningar men den sjuke har bara en" är så rätt!

Under 5-årsperioden som följde efter behandlingen kämpade jag på med jobb, kontroller och en bråkig kropp. Det var lite Don Quijote-känsla, jag slogs dock inte mot väderkvarnar utan mot min egen kropp. Händer, knän och fötter värkte och svullnade upp. Efter diverse undersökningar och provtagningar visade det sig att jag hade fått Reumatoid Artrit (ledgångsreumatism). Enligt läkarna hade jag antagligen haft det latent i kroppen redan innan cancerdiagnosen och när sen kroppen chockades av behandlingen så blommade det ut. Att jag inte känt något tidigare under behandlingen berodde på att jag fått rejäla doser kortison mot illamåendet och när jag sen inte fick det längre kom inflammationerna upp till ytan. Än en gång fick jag bra läkarhjälp och blev nu "pillertrillare" för resten av livet. Det testades mediciner och behandlingar och till slut hittades bästa alternativet för mig och kroppen lugnade ner sig. Dock höjdes ett varningens finger för mitt älskade men fysiskt tunga jobb men det fick helt enkelt vänta ett tag.

Igår var det måndag, inte regnig men bitande kall. Jag var på koll av lungor och hjärta och hade fått ett papper som skulle kryssas i och tas med. Vilken lyx det är att kunna kryssa i ”bra” på frågan hur jag upplever mitt allmäntillstånd! Känslan är inte lika bra när en annan fråga är ”vilka mediciner tar du?” men medicinerna gör ju att jag kan leva ett bra liv så det är bara att acceptera den långa listan.